Är det inte dags snart?

Det är fortfarande lördag kväll. Lillstrumpa har precis åkt hem. Så mysigt att ha dig hos oss. Tack snälla för hjälpen med att starta den här bloggen. Nu är det upp till mig och E vad det blir av den. jag har goda och stora förhoppningar på att det blir nåt bra ska ni veta.

Sitter här med stora magen och undrar hur det egentligen ska kännas när det väl är dags. Det är inte dags förrän den 26 januari egentligen, men bäbisen har växt mycket på sista tiden, så vi ska på ultraljud på tisdag och se om det kanske är dags lite tidigare än vi tänkt oss.
Har haft molande värk i stort sett hela dagen idag, men det har helt o hållet försvunnit av lite alvedon, så jag antar att det här bara är nån slags förvarning.
Jobbigt att vänta, samtidigt som jag försöker njuta av den tid som vi har nu innan det är dags för det stora steget att bli föräldrar på riktigt. Tycker synd om E bara som måste serva mig som en liten prinsessa. Han masserar fötter (enormt vätskefyllda vid det här laget) och rygg varje dag, lagar mat, städar, tvättar, handlar osv osv osv. Du är helt fantastisk E, bara så du vet!

Och nu är min bloggar-debut äntligen avklarad.

Vi hörs!